Kupongerna Solvalla 7 april

Solvalla 7 april, 11340 rader 

reducerat till 7140  rader

Kostnad: 3.570:-

Ett TV-system där Gengas grannar

ska få höra hur vi jobbar in 7 rätt!

Lite annorlunda system med flera A i loppen 

och dessutom några lågprocentare som A.

Krav: Minst 1 A-häst

A:2,4 (1,10) B:1,3,6,7,8,9,10 (2-4)

A:1,3,6,10,13 (8-2) B:2,4,5,7,8,9,11,12,14,15 (3-10)

1,2,4 (11-9)

A:4,6 (8-1) B:1,7,8,10,11 (3-9)

1,4,9,12 (6-7)

3 Floris Baldwin (7-9)

10 Pastore Bob (11-1)

Kupongerna:

Le cheval de Caen

V75 Romme, BG fast invändigt händer inte ofta, trist, lika trist som
ATG's storpott som blev småsmulor till många, typ till Lasse,
men kryddan kommer till grytan, jag kämpar!
3-1, fy fan vad jag frös, 1,95 hoppas att ni laddade ordentligt.
Godis och småbarn ni vet.

Den gamla franska hästen då, vandringspriset som knarkaren
inte gillade har för övrigt en egen historia. 

Den dök upp vid ett besök i Normandie.
På travbanan i Caen var jag med på tävling eftersom jag besökte min
kompis Stellan som tränade hästar där under en vinterperiod 2004.

Vi åkte till Caen med en häst från stall Westholm och en från stall Melander,

både skulle vara med i ett montélopp och Westholms reds av den 

legendariska och framgångsrika mademoiselle Nathalie Henry, numera

gift med toppdrivern Matthieu Abrivard. (avd. jag träffade Lassie...).
Med var också Erik Skutnabb som tränade, och ägde tror jag, Etain Royal.
Långskubbaren vars trav inte var att leka med, travnördar kommer ihåg den.
Lassie igen...

Jag fick chans att säga "Bonne Chance" till lilla mademoisellen, stort.

Glad att jag hade läst B-franska i gymnasiet just då.

Lirade fransk trio, tierce alltså, för första gången då också, 
de tre första som kom upp på storbildsskärmen hade jag som utgångshästar.

Tyvärr så var det dom som var diskade, snacka om torsktrio. 

Hur gick det för "våra" hästar då? 

Otroligt nog etta och tvåa! Segermiddagen åt vi på en liten fransk krog,

Westholm pröjsade, men snålt nog bara för Stellan och skötaren.

Dåligt, det var ju jag som hade snackat och peppat Nathalie Henry.

Vandringspriset då?

Jo, nu kom B-franskan fram igen, några försäljare stod och krängde
hästprylar på stallbacken så jag berättade om en spelgäng i Sverige
med begränsade framgångar och inga pengar i kassan, berömde fransk 
travsport och sa 'trophée' och vips hade jag prutat 200 på hästen.
B-franska det är grejer det.